Maalene Bengtsson <3

Tänk på vad kärlek egentligen är. det är inte bara någonting som går i färgerna rosa och rött, det är en otrolig stark och varm känsla som man får inombords. har du någonsin kännt en sådan känsla då du får fjärilar i magen när du är med en person eller tänker på den personen? och det känns förjävligt när du ska gå åt ett annat håll ifrån honom/henne? då du får den där änslan att någon sliter ut ditt hjärta, ocjh du kommer genast på tanken att du saknar denna människan mer och mer för varje minut som går...och när du får en värmande känsla i kroppen då ni håller varandras händer, eller då första kyssen kommer? känslan är ju helt otrolig. synd bara att kärleken inte alltid är såhär... efter ett tag, så kommer den där "nyförälskade" känslan att försvinna. & gå över till vanliga känslor, känns det som iallafall..då den tiden kommer man inte alls pussas å sånt lika mycket som man gjorde då, eller hålla i varandras händer?  och man byter ut ordet "jag tycker om dig" till "jag älskar dig" och man kanske inte alls har lika mycket samlag nu som då. utan när man är nyförälskad så har man ju väldigt mycket kroppskontakt med varandra, hålla handen,kramas,kyssas, ha sex, allt de där. efter de så börjar man att bråka mer än vanligt. och det är då man kommer på tanken att "fan, pappa är den enda killen som aldrig sviker, eller sårar. han är den som alltid finns där han som alltid ställer upp i alla väder. oavsett vad saken gäller..." , men nu för tiden så börjar man bråka med den man älskar, ordentliga gräl.. man kanske får tillbaka svartsjuka känslan, om man nu har eller har haft en sådan? bara för att sin partner kanske pratar med någon annan?.. osv.förr tog jag kärlek som en i mängden. nu tar jag den lika försiktigt som ett rosblad ♥ jag såg på kärleken som att det inte var någonting speciellt, men just idag förstår jag hur försiktig man måste vara om den. jag har tagit ett stort steg utanför mitt liv nu. så jag har slutat tänka på att mamma & pappa, eller ska man säga familjen, är den största betydelsen i mitt liv, visst så är det, men jag har lärt mig älska mer människor, som har en gigantisk plats i mitt hjärta, en av dom är Robin Larsson, min nuvarande pojkvän<3 vi har snart varit tillsammans 2 månader, och jag älskar honom! känns för tidigt att säga det. men så är det. jag inser nu vad kärleken har att ge mig. den gav mig en sådan fruktansvärt underbar kille! vi skojar, precis som om vi vore bästa vänner. och inte ett par. vi delar vårat liv tillsammans, för mycket glädje,för mycket skratt och för lite tårar, men dom kommer allt ifrån mig då och då. själv har jag fortfarande den där underbara känslan inom mig som nykär! vi håller handen då och då, pussas väldigt mycket, men ändå inte för mycket. och allting känns helt underbart, vi har fortfarande inte bråkat än. vi är för lika för att bråka tror jag, än så länge iallafall.. han verkar självsäker, och verkar stolt över att jag är hans tjej. han döljer mig inte, han tycker om mig för den jag är. har jag uppfattat det som iallafall. men jag är grymt lycklig över att jag har den här pojken i mitt liv! och jag älskar honom! han gör min värld galen, och jag svävar på rosa moln som känns som dom där rosenbladen...att känna dig komma upp bakom mig och hålla om mig och känna känslan när du lägger ditt huvud på min axel, hela jag blir varm, och vill bara ha mer av din kärlek! <3 mina läppar blir bara allt mer hungriga när du möter dem med en djup kyss.. älskling du förvirrar min värld älskling, du ger den stötar upp & ner, som en jävla karusell. du är en främling för mig ibland, och ibland är de som jag har känt dig hela mitt liv. det finns ingen som är så underbar som du är babe. du och jag är som 2 pusselbitar, vi hör ihop.<3 det ska vara vi,& det bästa av allt är att det är vi!
 Robin Larsson, mannen i mitt liv - då, nu och föralltid! ♥ Jag älskar dig hjärtat ♥